Som ett exempel kan nämnas, en sten som du ser flyger i luften, vid skådandet av detta drar du den logiska slutsatsen att någon har kastat upp den i luften. Ögat kanske inte har sett det men ändå är intellektet medvetet om att stenen inte kan ha kastats upp av sig själv vilket är en följd av intellektets skarpsynta kapacitet. Du ser att ögat stannade på en punkt och inte kunde gå vidare. Likaså stannar intellektet vid en viss nivå i fråga om den Gudomliga Existensen. Det kan inte gå vidare.

Vi säger dock, att intellektet som kan uppfatta att människan har ett sinne och en själ, trots att ingen har sett sinnet i fysisk mening, borde kunna inse och erkänna existensen av Skaparen, utan att kunna uppfatta Hans Essens.

Och om de nu frågar varför Han lade ansvaret på den ynkliga lilla människan att skaffa sig kännedom om Honom genom sitt intellekt då de inser att de inte kan uppfatta Honom fullt ut, blir svaret att kravet att erkänna Honom är beroende av i vilken mån det mänskliga intellektet klarar av, med de befogenheter den har. Det skall tro på Hans existens och att lyda Hans bud och förbud. De är inte skyldiga att uppfatta Hans existens och Hans attribut. Ingen härskare kräver av sina undersåtar att känna till härskarens gestalt eller fullständighet. Allt som krävs är lojalitet och lydnad av lagstiftningen i landet.

Anta att en människa närmar sig dörren till ett kungligt palats och kräver att härskaren skall infinna sig till honom så att han kan lära känna honom fullt ut, för att han annars inte skulle lyda honom, gör han sig själv mottaglig för anklagelser. På samma sätt kränker han, vars villkor för tro på den Allsmäktige Skaparen genom full vetskap om Hans existens, Gud, den Allsmäktige.

Och om de frågar varför de är otillräckliga, blir svaret att fantasin inte kan skjuta till höjderna av Hans storslagenhet och ändå försöker de att uppnå denna höjd som ligger utanför deras kapacitet, faktum är att, även uppfattningen av lägre existenser står utanför deras räckvidd.

Solen ger en illustration om detta. Du ser den sprida ljus över hela världen och ändå vet ingen verkligheten bakom den. Det finns ett antal teorier om den i detta avseende och som sådant är meningsskiljaktigheten bland akademikerna utbrett.

Vissa säger att det är en ihålig himlakropp full av eld utstrålandes av dess strålar från en viss öppning. Vissa säger att det är en slags nebulosa. Vissa säger att den är som glas i dess form, kapabel att alstra värme och sedan utstråla det till världen. Vissa säger att det är en fin och klar kropp av fryst vatten. Andra säger att olika värmekällor har gått samman. Andra hävdar att det är ytterligare en faktor till de fyra elementen.

Dessa människor skiljer sig sinsemellan gällandes dess form. Vissa säger att den är som ett platt blad. Andra betraktar den som en rullande boll. Likaså finns det skillnader när det gäller dess volym. Vissa anser att den har samma storlek som jorden. Andra anser den mindre i storlek än jorden. Vissa säger att den är större än denna stora ö (jorden). Geometrikerna säger att den är ett hundrasjuttio gånger större än jorden.

Det framgår att dessa människor, av de invändande argumenten att döma, är totalt ovetande om dess konstitution. Om intellektet har misslyckats med att förstå solens innersta natur som ögonen kan se och sinnena känna igen, hur kan då Hans Essens kunna uppfattas Vilken står bortom sinnenas sfär och är dold från fantasin?

Om de, sedan undrar varför Han är dold från fantasin, kommer svaret bli att Han inte döljs genom ett trick som någon kan dölja sig bakom dörrar och gardiner, bort från åsynen av andra människor. När vi säger att Gud, den Allsmäktige, är osynlig för ögonen menar vi att Hans existens är för storartad för fantasin och de fysiska sinnena att kunna uppfattas precis som själen är så storartad, trots att den också är en del av det skapade och ändå bortom räckhåll för fantasin.