|
Skrivet av Imam Sadiq(A)
|
|
Det finns en detalj som fastnat i tankarna hos förnekarna av en Plan och ett Syfte, nämligen död och förintelse. De tror att det skulle ha varit rätt om människan hade fått evigt liv utan några problem eller skador. Det är nödvändigt att bära detta argument vidare till dess logiska slutsats för att se vilka konsekvenser det leder till. Lägg märke till att om alla människor hade levt ett evigt liv här på jorden skulle det ha blivit alltför snävt för dem; de skulle inte ha haft tillräckligt med utrymme för att uppföra bostäder, jordbruk och tillhandahållanden av olika behov för att leva sina liv. För att inte tala om den konstant överhängande döden som ständigt ligger på lur, medan det förekommer gräl om bostäderna och odlingsfälten; även krig kommer att utkämpas med blodutgjutelse som resultat av detta. Hur skulle deras tillstånd ha varit om ingen hade dött medan reproduktion av nya individer fortsatte? När det till och med sker dödsfall, drabbas vi av sådana svårigheter. Hur skulle det ha sett ut om ingen någonsin dött? Människor skulle ha varit överväldigade av girighet, lust och hårda hjärtan. Om de hade blivit garanterade ett evigt liv, skulle ingen ha varit nöjd med sin egendom. Ingen skulle ha velat dela med sig av någonting till de behövande, inte heller skulle det ha funnits någon tröst efter en olycka. De skulle ha tröttnat på livet och alla vardagliga frågor. En människa med en lång livslängd tröttnar på det, och längtar efter att döden skall inträffa och således medföra lättnad. De sade att det borde ha varit bestämt på ett sådant sätt att alla problem och krämpor skulle ha tagits bort från dem, så att de inte borde ha längtat efter döden eller borde ha haft en önskan om det. Svaret på detta är att de skulle ha fallit in på villovägar och i olydnad. Om de säger att för att undvika förvirring på grund av brist på bostäder och levnadsvillkor kunde deras reproduktion ha stoppats, blir svaret att ett oändligt antal varelser i sådana fall skulle ha nekats inträde till denna värld och därmed berövats välsignelserna av Gud, den Allsmäktige, i detta livet och i nästa liv, i det fall, om endast en generation fick inträde utan kapacitet för ytterligare reproduktion. Och då kan de säga att Han(SWT) borde ha skapat alla människor, de som är födda och de som kommer att födas i framtiden, på en och samma gång. Svaret till dem kommer att bli, vilket redan har sagts, att oförutsedda händelser kommer att uppstå när det råder brist på bostäder och hushåll. Vart skulle det ha funnits tillräckligt med utrymme för hus att byggas på, jordbruk att bedrivas, upprättning av förbindelser. I fallet med avsaknaden av sexuella förbindelser, skulle det inte ha funnits några intressen av förbindelser bland släktingar och vänner, och ingen ömsesidig hjälp i tider av svårigheter och nöd. Varifrån skulle glädjen av föräldraskap ha erhållits genom uppfödandet av dess avkomma? Detta visar tydligt att oavsett åt vilken riktning sinnet rör sig från den Meningsfulla Planen, visar det sig vara ohållbart, absurt och befängt.
|