Hade det varit på detta sätt, skulle människans egenkärlek och själviskhet ha lett honom till ett beteende som inte skulle ha varit i överensstämmelse med religionen eller dennes religiösa liv. Precis som du kan finna att personer, uppfostrade i lyx och bekvämlighet, oftast glömmer sin människonatur och det stadium då de fostrades av någon. De glömmer att de kan drabbas av skador eller sorg eller att vissa katastrofer kan drabba dem. De glömmer till och med om huruvida de skall sympatisera med svaga personer eller tycka synd om behövande personer. De är inte mottagliga för känslan av att känna sorg över någon annan persons problem eller känna medlidande med stackaren eller visa vänlighet gentemot bekymmersamma själar.

När problem emellertid drabbar dem, känner de av dess sveda och blir mottagliga för reson och förnuft. De vaknar upp mer än i förhållande till deras okunnighet och oförstånd. De börjar agera på ett sådant sätt som ålagts dem hela tiden. Om detta problem inte hade drabbat dem, skulle de ha fortsatt att betrakta sig själva som gudar, att spendera sina liv i inbilskhet, att inte känna något medlidande eller sympati med någon annan. Skulle ett sådant beteende ha varit i parentes med deras religion och den här världen?

Absolut inte! Tillsammans med en felaktig religion, skulle de ha lidit världslig skada. Människor skulle ha hatat dem och fördömt dem. Sådana själviska personer skulle ha skapat oordning i universum gällandes alla frågor såsom, industri, handel, kunskap och ömsesidigt beteende etc. Människor som förnekar dessa fakta, och ser sig själva som meningslösa, är som de barn som fördömer bittra och obehagliga mediciner och blir förnärmade av försiktigheten gentemot skadliga livsmedel. De ogillar arbete och gillar endast att leka, tillfredställa sig med dumheter, att äta och dricka utan tillåtelse eller hinder. De vet inte att en sådan tillåtelse och sysslolöshet skulle försämra deras mentala, moraliska och fysiska tillväxt, och att dessa välsmakande men skadliga matvaror skulle leda till olika besvär och sjukdomar. Deras förbättring består i att förvärva kunskap, och läkemedel medför många fördelar för dem, trots en liten obehaglighet.

De frågar varför människan inte har erhållit ett syndfritt beteende så att Gud, den Allsmäktige, inte hade behövt skaka om dem med svårigheter. Svaret till dem skulle vara att i sådana fall hade människan inte varit värd all beröm för sin godhet och inte heller skulle de ha rätt till någon ersättning för detta.

Om de ytterligare frågar, att om man tillåts varje typ av glädje och välbefinnande, vad skulle det orsaka för skada om denne erhåller beröm eller belöning genom sin godhet? Svaret skulle bli att lägga fram detta förslag till en rationell och sund person och berätta för honom att sitta still, försäkra honom om att alla hans behov skall uppfyllas utan ansträngningar. Sedan se om hans förstånd samtycker till det. Du kommer att finna honom långt mycket mer tillfredställd och nöjd med det lilla han får ut genom sin egen insats i stället för en stor del som kommer honom till del oförtjänat och utan ansträngning. Likaså kommer välsignelserna i Nästa liv att vara tilltalande för dem först när de intjänats genom arbete.

Människan tillåts därför en dubbel belöning. Först av allt erhåller han en stor belöning för sina insatser i den här världen. För det andra, har han visats vägen för att söka det genom sina egna ansträngningar för att således få maximal tillfredsställelse för prestationen. Det är helt naturligt för en människa att inte sätta något värde på någonting som erhållits utan ansträngning eller befogenhet. Tvärtom, oavsett vad han får till följd av sin ansträngning, hur litet det än är, fäster han stor vikt vid det. Som sådant, kommer Gud, den Allsmäktiges, välsignelser att tilldelas honom på grund av hans egen kontroll inom föreskrivna gränser och kommer att vara mycket mer lönsamt för honom i jämförelse med ett sinnestillstånd där han inte behövde kontrollera sina lustar och då alla otillåtna ting hade upphört att ha någon lockelse för honom. I sådana fall, skulle Gud, den Allsmäktiges, välsignelser i nästa liv inte ha varit så värdefulla för honom. Den belöning han kommer att få som ett resultat av hans intensiva arbete och tjänade uppehälle, kommer att vara mycket värdefullare för honom. 

Svaret till dem är att detta är en fråga, som kommer att leda till all form av osämja, synd, demoralisering och moraliskt fördärv, om människorna blir övertygade, att de kommer att erhålla välsignelserna i livet efter detta utan ansträngning. Vem skulle då ha hållit sig tillbaka från moraliskt fördärv eller uppvisa gott uppförande när han hade känt sig som en säker mottagare av välsignelser i nästa liv? Vem kunde ha varit säker på i vilket skede av livet, deras egen och sin familjs ära och egendom skulle skadas av andra människor i fall det inte fanns någon rädsla för straff och vedergällning? Skadorna därav skulle ha drabbat människorna i detta liv innan Domedagen.

Rättvisa och sinnrikhet skulle båda ha varit förkastliga. Det hade varit ovisst om en sådan oordning och rubbning hade penetrerats i Planläggningen. De talar också om de problem och olägenheter som ibland har en allmän tillämpning vilken berör de rättfärdiga och lämnar de ondskefulla oskadda. De säger, hur kan detta vara en lämplig bestämmelse av den Allvetande, vilka grunder har ni att föra fram?

Svaret på detta blir att sådana problem drabbar alla, både de rättfärdiga och okunniga, och att det finns fördelar för båda kategorierna ordinerade av Gud, den Allsmäktige. De rättfärdiga uthärdar plågor och besvär, och bristen av välsignelser orsakar tacksamhet och upprätthållande av tron inom dem. När det gäller de onda och okunniga, orsakar problem ett avbrott från dåligt beteende.

Det finns en förmån i förbättringen för alla de som är förskonade från effekterna av dessa problem. Förutom dessa två kategorier, är stadiet av godhet för de rättfärdiga en källa till lycka och en ytterligare uppmuntran och insikt för att förbättra sitt beteende. För syndarna, är skydd mot elände en särskild välsignelse från Guds, den Allsmäktiges Nåd, som visas dem utan att de förtjänar det. Detta sporrar dem att agera vänligt och förlåta de som orsakar dem skada. En kritiker kan hävda att dessa problem drabbar deras egendom, men likväl drabbas deras fysiska kroppar ibland till fördärvet, som att bli uppbrända, dränkas, spolas bort av översvämningar eller begravas levande.

Svaret till dem är att Gud, den Allsmäktige, har ordinerat det goda inom båda kategorierna. För de troende på grund av avvikelsen från denna värld och dess problem och eländen, och för de okunniga i att deras förmåga att synda därmed kapas.

Sammanfattningsvis, avleder Gud, den Allsmäktige, konsekvenserna av alla sådana händelser genom Sitt Allvetande och Sin Allsmäktighet mot det bättre, precis som när ett träd faller till marken på grund av vinden, och en bra snickare förvandlar den till användbar nytta.

Likaså avleder, den Allsmäktige Formgivaren konsekvenserna av dessa olyckor som drabbar deras egendom och deras fysiska kroppar till deras fördel och förbättring. Om någon frågar varför dessa olyckor drabbar människor, kommer svaret att bli, för att de inte skall bli benägna att synda på grund av ett liv i säkerhet, och för att de okunniga inte helt skall hänge sig åt synd medan de fromma människorna blir slappa med att göra gott.