Tänk dig en konung som avser att befolka en stad. Han planerar att tillhandahålla sådana kvantiteter av spannmål som skulle räcka för invånarna att tjäna som föda till nästa skörd förutom avsättning för utsäde. Se hur denna plan överskuggas av Gud, den Allsmäktiges plan, Ära vare med Honom, så att jordbruket skall leda till en sådan multiplikation för att tjäna både behovet av näring samt frösådd.

Liknande är fallet med träden, vegetationen och dadelträdet. De genererar riklig frukt. Du ser att det finns en enda rot, men många sidoskott. Varför? Säkerligen för spridningen och alstringen av frön, efter det att människor har konsumerat dem. Om det hade funnits en enda rot utan utskjutande grenar i ett sådant överflöd, hade det inte varit möjligt att ta bort något från det för utsäde eller annan verksamhet. I händelse av en plötslig katastrof skulle originalet ha försvunnit utan någon chans för en annan planta att ersätta det.

Betrakta sädeskornen av baljväxter och bönor. De växer i baljor som ett skydd mot skador, tills de mognar till hårdhet, precis som moderkakan. Sädeskornen av vete och andra spannmål är ordnade i flera lager av hårda skal, kraftigt spetsiga i ändarna som spjut för att hålla bort fåglar och öka avkastningen för jordbrukarna.

Om en kritiker frågar huruvida fåglarna får tag på vetekornen eller inte, etc., blir svaret till honom att de utan tvekan får tag på sädeskornen och att detta har ordinerats för dem, eftersom fåglarna också är skapelser av Gud, den Allsmäktige. Han(SWT) har ordinerat dem en del av jordens avkastning. Dessa sädeskorn är skyddade med dessa höljen, så att inte fåglarna ska få full kontroll över dem vilket skulle leda till uppenbara förluster genom yppig skövling. I avsaknaden av ett sådant skydd skulle fåglarna ha kastat sig över sädeskornen och gjort slut på dem alla. De skulle ha drabbats av matsmältningsbesvär som en följd av deras uppenbara skada. Jordbrukarna skulle också ha varit förlorare. Dessa skyddande höljen har därför blivit tillhandahållna.