Profeten(S) är det främsta exemplet för en rättvis ledare. När han gav order om att erövra ett område, bränna ett hus, eller att förgöra en viss grupp vars existens var skadligt för Islam och muslimerna, och mänskligheten i allmänhet, så var hans order rättvisa. Om han inte hade gett sådana order så skulle det innebära att han försummat Islam och muslimernas samt mänsklighetens välstånd.

Den som styr över muslimerna, eller över mänskligheten i allmänhet, måste alltid ta i beaktning det allmänna intresset och välståndet, och ignorera personliga känslor och intressen. Av denna anledning är Islam berett att underordna individer för samhällets kollektiva intresse och har utrotat flertalet grupper som varit källa för korruption och skada för det mänskliga samfundet.

Det finns sannerligen två väsentliga kvalitéer hos en troende: han verkställer rättvisa närhelst det är nödvändigt, med största möjliga kraft och beslutsamhet och utan att uppvisa det minsta spår av känslor, och han visar den absoluta kärleken och omsorgen närhelst det behövs. På det här sättet kommer den troende att fungera som en tillflykt för samhället. Samhället, med både muslimer och ickemuslimska medlemmar, kommer att uppnå säkerhet och lugn som ett resultat av en regering som styrs av troende, och alla kommer att leva med lätthet och utan fruktan. Det faktum att människor i vår tid lever med fruktan för deras ledare är på grund av att den existerande regeringen inte är baserad på lagen; den tillhör ett gäng banditer. Men när det gäller en regering som styrs av en som de troendes Mästare, Imam Ali(A), vilket i det här fallet är en islamisk regering, så kommer endast förrädarna och förtryckarna – de som övertrampar  och trycker ner deras medmänniskors rättigheter – att vara rädda, och för allmänheten kommer fruktan och oro inte att existera.I den andra versen som vi har citerat säger Gud den Allsmäktige: ”

Jag har redan sagt att lydnad till Guds den Allsmäktiges befallning skiljer sig från lydnad till det mest nobla Sändebudet(S). Alla föreskrifter i gudomlig lag, vare sig de är relaterade till dyrkan eller inte, är Guds befallningar, och att implementera dem är att lyda Gud. Profeten Mohammad(S) utfärdade inte några befallningar angående bönen, och om han uppmanade människor att be, var det bara för att bekräfta och implementera Guds befallning. När vi ber så lyder vi också Gud, men att lyda Sändebudet skiljer sig från lydnad till Gud.

Profetens(S) befallningar är de som han själv utfärdade angående att utöva funktioner i en regering, som när han till exempel, befallde han muslimerna att följa Usamah170 armé och försvara den islamiska statens gränser på ett visst sätt, att pålägga och ta skatt av vissa särskilda klasser av människor, och att i allmänhet interagera med människor på speciella ordinerade och föreskrivna sätt. Alla dessa befallningar tillhörde Profeten(S) och Gud har lagt skyldigheten på oss att lyda Sändebudet(S). Det är också vår plikt att följa och lyda de som innehar auktoritet, som enligt vår tro är Imamerna(A). Självklart är lydnad till deras dekret som har med regeringen att göra också en form av lydnad till Gud. Eftersom Gud den Allsmäktige har befallt oss att följa Sändebudet(S) och de som innehar auktoritet, är vår lydnad till dem faktiskt ett uttryck för vår lydnad till Gud.Versen vi har citerat fortsätter:

Den andra typen av dispyter handlar inte om tvister som denna, men den är relaterad till förtryck och brott. Om en rånare till exempel tar en annan persons tillhörigheter med våld, eller missbrukar människornas tillhörigheter, eller om en inbrottstjuv går in i någons hus och går iväg med hans tillhörigheter, är inte den kompetenta auktoriteten som man måste vända sig till domaren, utan den allmänna åklagaren. I sådana frågor som dessa, som är kopplad till straffbarhet och inte civila lagar (utom i vissa fall som både är civila och straffbara), så är det till att börja med den allmänna åklagaren som är beskyddare av lagen och dess föreskrifter, och försvarare av samhället. Han påbörjar sitt uppdrag genom att väcka åtal, och då granskar domaren fallet och utfärdar ett utlåtande i form av en dom. Domen som utfärdats, vare sig den är civil eller straffbar i sin natur, är det en annan gren av makten som har hand om, den verkställande.

Koranen säger i detta avseende: ”Närhelst en dispyt uppstår bland er angående en fråga, måste ni vända er till Gud och Hans föreskrifter och Sändebudet(S), verkställaren av föreskrifterna. Sändebudet(S) måste erhålla föreskrifter från Gud och implementera dem. Om någon dispyt uppstår bland er angående en skuld eller lån, kommer Sändebudet(S) att ingripa i hans kapacitet som domare och utfärda en dom. Om andra dispyter uppstår bland er som involverar olagligt tvång eller tillskansning av andras rättigheter, återigen är det Profeten(S) som ni bör vända er till. Eftersom han är överhuvud i den islamiska staten, så är han förpliktigad att implementera rättvisa. Han måste utse en person vars plikt är att ta tillbaka den tillskansade rättigheten och återlämna den till dess ägare. I varje fråga som människorna vände sig till Sändebudet, skall de också vända sig till Imamerna, och lydnad till Imamerna(A) är i själva verket lydnad till Profeten(S).”

Kort och gott, båda dessa verser med alla dess komponenter omger en regering generellt, såväl som domarkåren. Verserna är inte begränsade till domslutskåren på något sätt, vid sidan av att vissa verser i Koranen uttryckligen är relaterade till regeringen i form av verkställande.

I nästa vers säger Gud: ”Har du inte lagt märke till dem som säger sig tro på det som har uppenbarats för dig och det som uppenbarades före din tid, hur de villigt underkastar sig onda makters dom, fastän de har uppmanats att förneka dem?”[den heliga Koranen 4:60]. Även om vi inte tolkar ordet ”taghut” som förtryckande regeringar samt alla former av olaglig makt som har revolterat mot den gudomliga regeringen för att bilda monarkier eller en annan form av styre, så måste vi fortfarande tolka det som att det inkluderar domare och härskare. För vanligen vänder man sig till de juridiska auktoriteterna för att initiera ett juridiskt fall och för att få förbrytaren bestraffad men sedan måste det verkställande organet genomföra den juridiska påbud som de tillskriver förbrytaren, vilket vanligtvis är en annan del av regeringen.

Umar ibn Hanzalah frågade sedan: ”Vad skall de Shia göra då under dessa omständigheter?” Imam Sadiq(A) svarade: ”De bör söka någon av er som återberättar våra traditioner, som har kunskap om vad som är tillåtet och inte tillåtet, och som är välbekant med våra lagar och föreskrifter. Och acceptera honom som domare, för jag utser honom som domare över er.”172

Som början och slutet av hadithen förtydligar, och med Imamens(A) hänvisning till den koraniska versen, var syftet med frågan till Imamen generell, och svaret han gav var också av generell natur. Jag sade tidigare att vid dömande av både civila och straffbara fall så måste man vända sig till domare, såväl som till de verkställande auktoriteterna och vanliga myndigheter. Man vänder sig till domare för att få fram sanningen, försona fiendskap, eller för att fastställa bestraffningar. Sedan vänder man sig till de verkställande organen för att verkställa domen, vare sig domen i sig är civil eller straffläggande. Det var därför Imamen(A) i denna diskussion fick frågan om vi bör vända oss de till existerande härskarna med deras juridiska system.

Så detta är Islams politiska lag. Det är en dom som gör att muslimer avstår från att vända sig till illegitima makter och deras utsedda domare, så att ickeislamiska och förtryckande regimer faller, och så att det rättsliga systemet som inte producerar något för människor förutom problem kan avskaffas. Detta i sin tur skulle bana vägen för att man vänder sig till Imamerna(A) och dem som de har tilldelats rätten att styra och döma. Det huvudsakliga syftet var att förhindra kungar och domare utsedda av dem från att nå någon form av auktoritet, och människor att inte följa dem. Det har deklarerats för den islamiska nationen att det inte är myndigheter som man skall vända sig till, för Gud har själv befallt människan att förneka kungar och orättfärdiga härskare (d.v.s. att revoltera mot dem)174, och att vända sig till dem skulle strida mot denna skyldighet. Om du förnekar dem och ser dem som förtryckare som är olämpliga att styra så bör du inte vända dig till dem.Vad är då det islamiska samfundets plikt i detta avseende? Vad ska de göra när nya problem och tvister uppstår mellan dem? Till vilken auktoritet skall de vända sig? I den tradition som vi tidigare citerat säger Imamen(A): "De bör söka efter någon av er som återberättar våra traditioner, som är kunniga i vad som är tillåtet och vad som är förbjudet"- med andra ord, när tvister uppstår mellan dem bör de försöka få de lösta med hjälp av de som återberättar våra traditioner, är bekanta med vad Gud har tillåtit eller förbjudit, och förstår våra föreskrifter i enlighet med de kriterier som ställs för förnuftet och

I samma tradition fortsätter Imamen(A) med att säga: "Jag utser honom som härskare över er", d.v.s. "jag utser över er en härskare med sådana kvalifikationer, jag utser någon som besitter att utföra statliga och rättsliga frågor för muslimerna, och muslimer har inte rätt att vända sig till någon annan än honom." Därför, om någon stjäl din egendom bör du vända dig med ditt klagomål till de myndigheter som utsetts av Imamen(A). Om du har en tvist med någon om en skuld eller ett lån och du behöver få fram sanningen i det hela bör du återigen vända dig i ärendet till den domare som utsetts av Imamen(A), och inte till någon annan. Detta är den universella plikten för alla muslimer, inte bara Umar ibn Hanzalahs plikt, som fick detta utlåtande när han konfronterades med ett särskilt problem.

Vi kan även utläsa från början och slutet av denna tradition, liksom från den Koraniska vers som avses, att Imamen(A) inte enbart berörde utnämningen av domare och lämnade andra plikter rörande muslimerna ouppklarade. Ifall så var fallet skulle en av de två frågor som ställdes till honom - den gällande att söka rättvisa från olagligt verkställande myndigheter - ha förblivit obesvarad. Denna tradition är helt klar; det finns inga tvivel kring dess kedja av överföring eller dess innebörd. Ingen kan tvivla på att Imamen(A) utsett fuqaha till att utöva funktionen som både regeringen och domarämbetet. Det är en plikt för alla muslimer att följa denna förordning av Imamen(A).

Abu Khadijah, en av Imam Sadiq(A) betrodda kompanjoner, återger: "Jag blev kommenderad av Imamen(A) att förmedla följande budskap till våra vänner [det vill säga Shi'ah]: 'När fiendskap och tvist uppstår mellan er, eller om ni är oense om mottagandet eller utbetalningen av en summa pengar, ska ni inte att hänskjuta ärendet till en av dessa missgärningsmän för bedömning. Utse som domare någon bland er som är bekant med våra föreskrifter om vad som är tillåtet och vad som är förbjudet, för jag utser en sådan man som domare över er. Låt ingen av er ta ert klagomål gentemot en annan av er till den tyranniska regerande makten.' "175

Innebörden av frasen "tvist om en sak" avser tvistemål, så den första delen av Imamens(A) förordning innebär att vi inte ska vända oss till missgärningsmän. Beträffande den del av traditionen som lyder "jag utser en sådan man som domare över er" blir det tydligt att "missgärningsmän" är de domare som dagens härskare och illegitima regeringar har givit rätten att inta positionen som domare. Imamen(A) fortsätter med att säga "Låt ingen av er ta ert klagomål gentemot en annan av er till den tyranniska regerande makten”, d.v.s. "Vilka personliga tvister som än uppstår mellan er, anlita inte tyranniska myndigheter eller illegitima makter, alltså sök inte deras stöd i frågor som rör den verkställande makten." Uttrycket "tyranniska härskare" syftar generellt sätt på alla illegitima makter och myndigheter (det vill säga alla ickeislamiska härskare) och innefattar regeringens alla tre grenar – den rättsliga, lagstiftande och verkställande makten. Vad gäller att det tidigare i traditionen riktas ett förbjud mot anlitandet av tyranniska domare, men det verkar som om detta andra förbud gäller det verkställande organet. Den sista meningen är inte en upprepning av föregående uttalande.

Först förbjuder Imamen(A) användandet av ogudaktig domare i de olika frågor som är deras angelägenheter (förhör, inrättandet av bevis o.s.v.), utser dem som kan fungera som domare, och klargör plikterna för sina efterföljare. Han förklarar sedan att de måste avstå från att rådgöra illegitima härskare. Detta gör det tydligt att frågan om domare är skild från det att utnyttja illegitima myndigheten; det är två olika frågor. Båda nämns i traditionen från "Umar ibn Hanzalah”, där sökandet av rättvisa från både oäkta myndigheter och domare är förbjudet. I traditionen från Abū Khadijah utsåg Imamen(A) endast domare, men i den rapporterad av 'Umar ibn Hanzalah har Imamen(A) utsett både de som fungerar som regenter och verkställare och de som fungerar som domare.

Imamernas(A) förvaltning skiljer sig naturligtvis från alla andra, enligt den Shiitiska skolan. Alla Imamernas(A) order och instruktioner måste följas, både under deras livstid och efter deras död. Men bortsett från denna fråga, låt oss se vad som händer med de funktioner och uppgifter som de i den här världen har tilldelat fuqaha. I samtliga existerande regeringsformer, vare sig monarkier, republiker eller någon annan modell, så gäller att om statsöverhuvudet skulle avlida eller omständigheterna ändras så att det sker en förändring i förvaltningen, då påverkas inte de militära leden eller utnämningarna. Exempelvis blir inte en general automatiskt fråntagen sin rank, en ambassadör blir inte uppsagd från sin tjänst, och en finansminister eller en provinsiell eller lokal guvernör tas inte bort från sin position. Den nya administrationen eller den efterträdande administrationen kan naturligtvis avsätta eller omplacera dem från sina befattningar, men deras funktioner dras inte automatiskt tillbaka från dem.Vissa befogenheter upphör självklart per automatik att gälla då den person som givit dem dör. Så är fallet med

De rättsliga och regeringsuppgifter som Imamerna(A) ger till de islamiska fuqaha kvarblir för evigt. Imamen(A) var säkert medveten om alla aspekter i frågan, och det kan inte finnas någon möjlighet för slarv från hans sida. Han måste ha känt till att i alla regeringar i världen så påverkas inte ställningen och auktoriteten som enskilda ämbetsmän innehar av statschefens dödsfall eller bortgång. Om han hade för ville att rätten att styra och döma skulle återkallas efter hans död från fuqaha som han hade utsett, skulle han ha specificerat det och sagt att "fuqaha skall utöva dessa funktioner så länge som jag lever".Enligt denna tradition så har "de islamiska

Naturligtvis, om en Imam utser en domare till en viss stad så kan hans efterträdare avsätta den domaren och utse en annan i hans ställe. Men de positioner och funktioner som har fastställts kan inte avskaffas på grund av det. Detta är uppenbart.

Traditionen jag nu skall citera stödjer den tes jag har framlagt. Om det enda bevis jag hade var en av de traditioner jag har citerat så skulle jag inte ha kunnat underbygga mitt påstående. Dess kärna har emellertid visat sig genom de traditioner som nämns ovan; vad som nu följer är kompletterande bevisning. Imam Sadiq(A) återger att Profeten(S) sade: "För den som reser på en väg för att söka kunskap, öppnar Gud en väg till paradiset, och änglarna sänker sina vingar framför honom som ett tecken på att de är nöjda [eller att Gud är nöjd]. Allt som finns i himlen och på jorden, även fisken i havet, söker förlåtelse från honom. Den lärda mannens överlägsenhet över den blotta dyrkaren är som fullmånens överlägsenhet över stjärnorna.

Sannerligen är de lärda Profeternas(A) arvtagare; Profeterna lämnade inte efter sig en enda dinar eller dirham, utan de lämnade kunskap, och den som förvärvar den har verkligen fått en generös portion av sitt arv."177 Länkarna i kedjan för överföringen av denna tradition är alla pålitliga, i själva verket är Ibrahim ibn Hashim, far till Ali ibn Ibrahim, inte måttligt trovärdig utan oerhört trovärdig. Samma tradition har återberättats med en något annorlunda text av en annan kedja av överföring, en som är bra så långt som till Abu al-Bukhturi, trots att Abu al-Bukhturi själv är av tveksam tillförlitlighet. Här är den andra versionen av traditionen: Mohammad ibn Yahya återberättar att under Ahmad ibn Mohammad ibn Isas auktoritet, som fick höra denna av Mohammad ibn Khalid, till vem den var berättad av Abu al-Bukhturi, att Imam Sadiq(A) sa: "De lärda är Profeternas(A) arvtagare, för även om Profeterna(A) inte lämnade efter sig en enda dinar eller dirham så lämnade de sina talesätt och traditioner. Den som då får en del av deras traditioner har verkligen fått en generös portion av sitt arv. Se därför från vem du kan förvärva denna kunskap, för bland oss – Profetens(S) familj - finns det i varje generation rättfärdiga och ärliga människor som kommer att stöta bort de som förvränger och överdriver, de som inleder falska utövanden och de som kommer med ointelligenta tolkningar [det vill säga de kommer att rena och skydda religionen från inflytande från sådana fördomsfulla och okunniga människor och andra likt dem].” 178

Vårt syfte med att citera denna tradition (som även Naraqi har hänvisat till) är att den klargör innebörden av uttrycket: "De lärda är Profeternas(A) arvtagare." I detta skede finns flera frågor som måste förklaras.

För att avsluta är det då uppenbart att ’ulama - de lärda - är de som avses här.Det finns en annan invändning som kan tas upp här och som kräver ett klargörande. Man kan säga att uttrycket: "De lärda är Profeternas arvtagare" inte kan användas som bevis för vår tes – d.v.s.

Som svar på denna invändning skall det först nämnas att kriteriet för att förstå traditioner och deras ordalydelse måste vara vanlig användning och allmän förståelse och inte precisa tekniska analyser, och det är ett kriterium som även vi följer. När en faqih försöker införa subtila tekniska synpunkter till förståelse av traditioner blir många frågor skymda. Så om vi undersöka uttrycket: "De lärda är Profeternas arvtagare" i ljuset av vanlig användning, kommer det då att framgå att det endast är den ordinarie utnämning av "Profeten" som det syftas på i denna tradition, och att de lärda är arvingar endast till det som är underförstått i den benämningen? Eller tvärtom, ger detta uttryck en generell princip som kan tillämpas på enskilda profeter? För att uttrycka det annorlunda, om vi skulle fråga någon som endast känner till det vanliga användandet av ord: "Är faqih en efterträdare till Moses(A) och Jesus(A)?" Han skulle - i ljuset av den tradition som diskuteras - svara: "Ja, eftersom Moses(A) och Jesu(A)s är profeter." Skulle vi åter fråga: "Är faqih en arvtagare till Profeten (S)?" skulle han svara: "Ja, eftersom Profeten(S) är en av profeterna."Vi kan därför inte ta ordet "Profeter" som en ordinarie utnämning, särskilt eftersom det är i plural. Om ordet "Profeten" hade använts i den traditionen så hade det varit möjligt att endast den ordinarie utnämningen var avsedd, men eftersom plural används betyder det "var och en av Profeterna", inte "var och en av Profeterna beroende på deras förmåga som Profeter." Detta sistnämnda avseende skulle faktiskt tyda på att den ordinarie utnämningen var avsedd, till skillnad från alla andra beteckningar, så att uttrycket skulle betyda "En

För en tredje invändning, låt oss anta att de rättslärda ges samma status som profeterna(A) på deras ordinarie benämning, med hänsyn till att de är profeter. Vi måste betrakta de rättslärda att de besitter alla de attribut som Gud(SWT) har gett Profeterna(A) som innehar samma ekvation mellan akademiker och Profeterna(A). Om till exempel en del säger att den och den åtnjuter samma rang som den rättvise, och sedan säger att vi måste hedra den rättvise, märker vi av de två uttalandena sammantaget att vi måste hedra personen i fråga. När så är fallet kan vi dra slutsatsen att den Koraniska versen: "Profeten har större rätt på den troende än de har på sig själva…" [den heliga Koranen 33:6] att ’ulama har samma funktion för styre som profeten har. För det som är underförstått i "har större rätt" är just att styra och kommendera. I en kommentar på versen ifråga citerar arbetet Majma 'al-Bahrayn179 en tradition från Imam Baqir(A): "Denna vers uppenbarades angående styre och kommando". Profeten(S) har alltså befogenhet att regera och styra över de troende, och samma regel och styrelseformer som har fastställts för den ädlaste Budbäraren(S) har också inrättas för de rättslärda i både versen som citerats och i den hadith inom diskussionen som den titulära beteckningen "profeten" har använts i.Vi kan dessutom hänvisa till ett antal verser som nämner profeten som den som besitter olika egenskaper och attribut, som till exempel

En fjärde invändning kan också tas upp. De föreskrifter som Profeten(S) lämnade efter sig är också en form av arv, även om de inte tekniskt klassas som sådana, och dem som tar upp dessa föreskrifter är hans arvingar. Men vilka bevis finns det för att regeringsformen som Profeten(S) utövat kunde lämnas i arv? Det kan vara att det som skulle kunna lämnas i arv och ärvas bestod endast av hans föreskrifter och hans traditioner, för traditionen säger att profeterna lämnade kunskap efter sig, eller, i den version berättad av Abu al-Bukhturi, att de skulle efterlämna " deras föreskrifter och traditioner som arv." Det framgår således att de lämnade sina traditioner, men regeringsformen kan inte lämnas i arv eller ärvas.

Denna invändning är också oberättigad. För regeringsstyre och kommando är yttre och rationella frågor; så i dessa frågor måste vi vända oss till rationella personer. Vi kan fråga dem om de anser överföring av regeringsformen och styret i regel från en person till en annan genom arv som möjligt. Om till exempel en rationell person får frågan "Vem är arvtagare till styret i det och det landet?" kommer han då att svara att regeringen inte kan ärvas, eller säger han då istället att en sådan och sådan person är arvtagare till kronan och tronen? "Ärv tronen" är ett välkänt aktuellt uttryck. Det råder inget tvivel om att rationellt sett kan styre överföras från en person till en annan precis som egendom som ärvs. Om man tänker på första versen: "Profeten har större rätt på de troende än de själva" och sedan traditionen: "De lärda är arvtagare till profeterna”, så kommer man att inse att båda hänvisar till samma sak: yttre frågor som rationellt kan överföras från en person till en annan.

Det stora problemet som återstår är att meningen: "De lärda är Profeternas arvtagare" sker i ett sammanhang som tyder på att Profeternas traditioner utgör deras arv. Den autentiska traditionen berättad av Qaddah lyder: "Profeterna(A) lämnade inte efter sig en enda dinar eller dirham, utan de lämnade kunskap." Den tradition som återges av Abu al-Bukhturi lyder: "Trots att Profeterna inte lämnade efter sig en enda dinar eller dirham så lämnade de sina talesätt och traditioner". Dessa uttalanden bildar ett sammanhang som tyder på att arvet från Profeterna(A) är deras traditioner, och att ingenting annat har överlevt av dem som kan vara ärftligt, särskilt som partikeln "innama" förekommer i texten i traditionen och markerar exklusivitet.Men även denna invändning är felaktig. För om innebörden faktiskt är att Profeten(S) inte lämnat något av sig själv som kan vara ärftlig utom hans traditioner, skulle detta strida mot själva grunden för vår Shi'tiska skola. Profeten(S) lämnade sannerligen saker som kunde ärvas, och det råder inget tvivel om att det bland dem var hans utförande av styre över samfundet, som av honom överfördes till De troendes Mästare, Imam Ali(A) och sedan till var och en av de andra Imamerna(A) i följd. Partikeln "

Låt oss nu i tur och ordning undersöka var och en av meningarna i texten återberättad av Qaddah för att se om sammanhanget i själva verket pekar på att arvet från Profeterna(A) består uteslutande av deras traditioner.

"Allt som finns i himlen och på jorden, även fisken i havet, söker förlåtelse för honom." Denna mening kräver ingen utförlig förklaring då det inte är av relevans för vårt nuvarande tema.

"Den lärda mannens överlägsenhet över den blotta dyrkaren är som fullmånens överlägsenhet över stjärnorna." Betydelsen av denna mening är tydligt.

Innebörden av nästa uttryck i traditionen; "Profeterna lämnade inte efter sig en enda dinar eller dirham”, är inte att de inte lämnade efter sig något annat än lärande och traditioner. Det är snarare ett tecken på att även om Profeterna(A) utövade myndighet och styrde över människorna, så var de Guds män, inte materialistiska varelser som försökte samla världsliga rikedomar. Det innebär också att den regeringsform som Profeterna(A) utövade var olik monarki och andra nuvarande regeringsformer, som av de styrande har fungerat som medel för anrikning och tillfredsställelse.

Profetens(S) levnadsvanor var extremt enkla. Han använde inte sin auktoritet och ställning för att berika sitt materiella liv i hopp om att efterlämna ett arv. Vad han lämnade efter sig var kunskap, det ädlaste av alla ting, och i synnerhet kunskaper från Gud den Allsmäktige. Faktum är att utpekandet av kunskap i denna tradition kan ha varit just på grund av sin ädelhet.

Man kan inte hävda att eftersom de lärdas egenskaper i denna vers omnämns tillsammans med att de är arvtagare till kunskap och inte arvtagare till egendom, så skulle därför de lärda vara arvtagare endast till kunskap och traditioner. I vissa fall har frasen: "Vad vi lämnar efter oss är välgörenhet" lagts till i traditionen, men det hör inte hemma där. Det har endast hittats i sunnitiska versioner av traditionen och det har tillkommit av politiska skäl.180

Det bör även nämnas att om det var sant att denna tradition innebär att Profeten(S) inte lämnade något arv förutom kunskap efter sig, och att styre och regering varken kan lämnas i arv eller ärvas, och att även om vi inte förstod från profeten(S) när han sa: " 'Ali är min arvtagare", alltså att de troendes Mästare, Imam Ali(A) sannerligen var hans efterträdare, då skulle vi vara tvungna att vända oss till nass181 vad gäller att efterträda de troendes Mästare(A) och de återstående Imamerna(A). Vi skulle då följa samma metod när det gäller utövandet av faqihens styre, för enligt den traditionen som det hänvisas till ovan så har fuqaha utsetts till att efterträda och styra. Därför har vi lagt denna tradition med dem som indikerar på utnämning.I hans

Man måste förstå att vad som menas med "Bani Israels profeter" är verkligen profeterna och inte fuqaha som levde under tiden för Moses(A) och kan ha blivit kallade profeter för en eller annan anledning. De fuqaha som levde under tiden för Moses(A) var alla under hans myndighet, och utövade sina funktioner i lydnad till honom. Det kan vara så att när han sände dem någonstans för att förmedla ett budskap så utsåg han också dem som "innehavaren av myndigheten". Naturligtvis har vi inte exakt information om dessa frågor, men det är uppenbart att Moses(A) själv var en av profeterna som skickades till israeliterna, och att alla de funktioner som fanns för Profeten Mohammad(S) också fanns för Moses(A), med en skillnad förstås, och det var i rang, status, och grad. Vi sluter oss till ordet "rang" i denna tradition därför att samma funktion för styre och regering som Moses(A) utövade finns också för fuqaha.

Ytterliga traditioner kan anges. En av dem är citerad i Tuhaf al-'Uqūl187 under rubriken: "Genomförandet av angelägenheter och verkställandet av förordningar från de lärda." Denna tradition består av två delar. Den första är en tradition som överförs av martyrernas Mästare, Imam Hossein(A) från de troendes Mästare, Imam Ali (A), och rör anbefallning av det goda och förbud mot det onda. Den andra delen är ett tal av martyrernas Mästare, Imam Hossein(A) gällande styrningen av faqih och de uppgifter som åligger fuqaha, till exempel kampen mot förtryckarna och tyranniska regeringar i syfte att upprätta en islamisk regering och genomföra Islams förordningar. Under detta firade tal som han höll på Minah188 angav han skälen för sin egen jihad mot den tyranniska Umayyas stat. Två viktiga teman kan härledas ur denna tradition. Den första är principen om styrningen av faqih, och den andra är att fuqaha genom jihad, och anbefallandet av det goda och förbjudandet av det onda, måste avslöja och störta tyranniska härskare och egga folk så att den samhällsomfattande rörligheten för alla uppmärksamma muslimer kan införa islamiska regeringar i stället för tyranniska regimer.Detta är den tradition

189 Imam Hossein(A) sa: "O människor, ta hänsyn till de råd Gud gav Hans vänner när han kritiserade rabbinerna med att säga: ”Varför förbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga [och osanna] påståenden och att göra sig otillåtna vinster? Ja, de begår de skamligaste handlingarna! [den heliga Koranen 5:63]. Återigen säger Gud: “För deras trots och deras ständiga överträdelser [av Guds bud] förbannade David och Jesus, Marias son dem som förnekade sanningen bland Israels barn. Den ene försökte inte avhålla den andre från att begå de onda handlingar som de begick; ja, de handlade förkastligt!” [den heliga Koranen 5:78-79] Gud gav dem skulden och förebrådde dem eftersom de med sina egna ögon såg förtryckarna begå ondskefulla och korrupta handlingar, men stoppade dem inte av kärlek för de inkomster som de fått från dem liksom fruktan för förföljelse och skada. Gud befaller oss dock att frukta Honom och inte människan, och Han säger: “Men de troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt…” [den heliga Koranen 9:71].”

"O rättslärda, ni som är prisade och åtnjuter gott anseende på grund av er kunskap! Ni har uppnått berömmelse i samhället på grund av er hängivenhet, de goda råden som ni förmedlar, och den vägledning ni delar ut. Det är på grund av Gud som människan ärar er och står upp i respekt för er, till den grad att även de mäktiga fruktar er och känner sig tvungna att resa sig i respekt för er, och människor som inte är underordnade er och över vilka du inte har någon auktoritet över men trots det betraktar de sig själva som dina underordnade och de är villiga att gynna er det de förnekar sig själva. När människor inte får sin del från statskassan, så ingriper ni och agerar med försiktighet och bestämdhet som monarker och de stora människorna. Har inte ni tjänat alla dessa former av respekt och prestige på grund av att människor hoppas att ni kommer att implementera Guds lagar, även om ni i de flesta fallen inte har gjort det?

”Ni har misslyckats med att genomdriva de flesta av de saker som ni har anförtrotts att bevara. Till exempel har ni försummat de ödmjuka och förtrycktas rättigheter, kastat bort de svaga och maktlösas rättigheter, men vad ni betraktar som era personliga rättigheter har ni flitigt främjat. Ni har inte spenderat era pengar eller riskerat era liv till gagn för Han som gav er livet, inte heller har ni kämpat mot någon grupp eller stam för Guds skull. Ni önskar, och ser det som er rättmätiga andel, att Han bör ge er Paradiset, att ni bör vara i sällskap med Profeten, och i trygghet från Helvetet i nästa liv. Ni som har sådana förväntningar på Gud, jag är rädd att hela tyngden av Hans vrede kommer att drabba er, för även om det är genom Hans makt och prakt som ni har uppnått hög rang, så visar ni ingen respekt för de som verkligen känner Gud och önskar att sprida sina kunskaper, samtidigt som ni själva åtnjuter respekt bland Guds tjänare på Hans bekostnad."Jag är också rädd över er av en annan anledning: du ser avtalen som stiftats med Gud

Alla dessa aktiviteter har förbjudits av er Gud, och Han har dessutom befallt er att förbjuda varandra att engagera er i dem, men ni uppmärksammar inte detta. Den katastrof som drabbat er är större än den som har drabbat andra, för 'ulamas verkliga rang har fråntagits er. Administrationen av landet, utfärdandet av rättsliga förordningar och godkännandet av lagstiftande program borde i själva verket anförtros religiösa lärda som beskyddar rättigheter från Gud och som är kunniga om Guds förordningar rörande vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Men er position har tagits ifrån er med anledning av att ni har övergivit sanningens medelpunkt - lslams lagar och Guds dom - och ni är oeniga om Sunnah, trots att det finns tydliga bevis."Om ni var sanna män, starka vid konfrontation med tortyr och lidande och var beredda att utstå svårigheter för Guds skull, då skulle alla föreslagna regler framföras till er för ert godkännande och för er att avgöra om maktbefogenheten skulle ligga i era händer. Men ni lät förtryckarna frånta er era funktioner och tillät regeringen, vilken är tänkt att regleras av bestämmelser i

"Det är Gud som kommer att döma om det vi emellan oss tvistar om och levererar ett avgörande utslag om allt som sker bland oss.

"O Gud! Du vet att allt vi gjorde [det vill säga den kamp som de nyligen hade inlett mot Umayyads] inte var föranledd av rivalitet för politisk makt och inte heller en sökning efter rikedom och överflöd, utan den gjordes för att visa människorna Din religions lysande principer och värderingar, för att reformera frågor i Ditt land, för att skydda och säkra Dina förtryckta tjänares obestridliga rättigheter, och för att agera i enlighet med de plikter Du har fastställt och de normer, lagar och förordningar Du har påbjudit.

"Så, O religionens lärda! Ni skall hjälpa oss att nå detta mål att vinna tillbaka våra rättigheter från de makter som har ansett det godtagbart att göra fel mot er och som har försökt att släcka ljuset som tänts av er Profet. Gud den Ende är för oss tillräcklig, till Honom sätter vi vår tilltro, till Honom vänder vi oss, i hans händer ligger vårt öde och till Honom skall vi återvända ".

Gud säger i den vers som vi behandlar: "Varför förbjuder inte deras rättslärda och rabbiner de syndiga tal och konsumtion av vad som är förbjudet? Sannerligen är vad de har gjort ondska". Således klandrar Han rabbinerna och de judiska religiösa rättslärda som misslyckats med att förhindra förtryckarnas syndiga tal – en term som inkluderar lögn, förtal, att förvränga sanningen, och så vidare - och konsumtion av vad som är förbjudet. Det är uppenbart att detta klander och denna kritik inte är begränsad till de judiska rabbinerna, och inte heller för den delen bara till de kristna. Det gäller även de religiösa lärda i det islamiska samfundet, eller faktiskt, till alla andra samfund också. Om religiösa rättslärda islamiska samfund är tysta inför den politik som förtryckarna har så klandras och fördöms de också av Gud, och här finns det ingen skillnad mellan de rättslärda förr i tiden eller de nuvarande och de kommande, de är lika i detta avseende. Imam Hossein(A) hänvisade till denna vers i Koranen så att de religiösa rättslärda i det islamiska samfundet skulle uppmärksammas, vakna, och inte längre försumma sin plikt i att påbjuda det goda och förbjuda det onda eller tiga inför de förtryckande och avvikande styrande klasserna.

Det finns två punkter som han uppmärksammar genom att hänvisa till denna vers. Den första är att de religiösa rättslärdas försumning av sina arbetsuppgifter är mer skadligt än att andra inte utför sina normala arbetsuppgifter. Om till exempel en försäljare i någon basar gör något som är fel så är det bara han som påverkas av skadorna som resulterar. Men om de religiösa rättslärda misslyckas med att uppfylla sina skyldigheter genom att till exempel hålla tyst inför tyranni, så blir resultatet att Islam lider. Men om de å andra sidan agerar i enlighet med sin plikt och talar ut när de borde och avhåller sig från tystnad, då är det Islam i sig som kommer att gynnas.

Om någon tolkar Guds förordningar på ett sätt som Han är missnöjd med, exempelvis genom att någon inför en ond innovation inom Islam eller stiftar lagar som är antiislamiska, samtidigt som personen också anser att han agerar i enlighet med kraven för islamisk rättvisa, så är det en plikt för de religiösa lärda att yttra sitt motstånd. Om de inte gör detta kommer de att vara förbannade av Gud, vilket framgår av både den vers som diskuteras och från följande tradition: "När onda innovationer framkommer är det en plikt för den lärda att visa sin kunskap [genom att fördöma dem], annars kommer Guds förbannelse att vara över honom."

Eftersom vissa människors tankebredd är begränsad till moskén vi nu sitter i och är oförmögen att utvidgas ytterligare kommer de, när de hör uttrycket "förbrukande av det som är förbjudet", endast kunna tänka på några små livsaffärer som (Gud förbjude) att lura sina kunder. De tänker aldrig på raden av flera viktiga former av "förbruka det som är förbjudet", t ex plundring. Stora kapitalmängder slukas och våra offentliga medel håller på att förskingras samtidigt som vår olja plundras och företrädare för utländska företag omvandlar vårt land till en marknad för dyra, onödiga varor vilket gör det möjligt för utländska kapitalister och deras lokala agenter att lägga beslag på folkets pengar. Flera utländska stater tillhandahåller sig vår olja efter att ha pumpat upp den ur marken, och den försumbara summa de lagt ut på det system de har installerats återvänder till dem på andra sätt. Vad gäller de små belopp som går till statskassan vet endast Gud vad de går till. Allt detta är en form av "förbrukande av det som är förbjudet" som sker i stor utsträckning även på internationell nivå.

Det är inte endast ont, utan avskyvärt och farligt ont. Undersök noga villkoren i samhället och insatserna från regeringen och dess organ och ni kommer sedan att förstå vilket avskyvärt "förbrukande av det som är förbjudet" som nu sker. Om en jordbävning inträffar i vissa delar av landet kan även detta bli ett sätt för de regerande profitörerna att öka sina illegala inkomster: de fyller sina fickor med pengar som är tänkta att gå till jordbävningens offer. När våra förtryckande, anti-nationella härskare ingår avtal med utländska stater eller företag roffar de åt sig enorma mängder av vårt folks pengar och påkostar sina utländska härskare ytterligare enorma summor. Det är en äkta flod av förbjuden förbrukning som sveper förbi oss, precis inför våra ögon. All denna förskingring av förmögenheten fortgår i vår utrikeshandel och i de avtal som gjorts för exploateringen av våra mineralresurser såväl som nyttjandet av våra skogar och andra naturresurser, byggnadsarbeten, vägbyggen och inköp av vapen från både de västerländska och de kommunistiska imperialisterna.

De sätter eld på Masjid al-Aqsa196. Vi ropar: "Lämna Masjid al-Aqsa halvt nedbränd till marken och radera inte alla spår av denna brottslighet!" Men Shahens regim öppnar ett konto, inrättar en fond och börjar från människor samla in pengar som påstås gå till ombyggnaden av Masjid al-Aqsa. Men detta är egentligen för att fylla våra härskares fickor samtidigt som de täcker upp de brott som Israel begått.

Studera traditionerna som hänvisar till att uppmana det goda och förbjuda det onda. Där fördöms agerandet hos de som ständigt finner ursäkter för att undkomma att göra sin plikt, och deras tystnad anses skamlig. Gud säger: "Frukta inte människorna, frukta Mig!” [den heliga Koranen 2:150]. Denna vers betyder kort sagt: "Varför fruktar du människor? Våra vänner (awliya) har gett upp sina liv för Islams skull och du bör vara beredd att göra detsamma."På en annan plats i Koranen säger Gud också: "

Om plikten att uppmana det goda och förbjuda det onda är korrekt utförd kommer alla andra pålagor automatiskt att falla på plats. Om det goda är uppmanat och det onda förbjudet kommer förtryckarna och deras ombud inte kunna inkräkta på människors egendom och deponera dessa enligt sina egna infall, och de kommer inte heller kunna kasta bort de skatter som tas från människor. För han som uppmanar det goda och förbjuder det onda kallar aktivt människor till Islam genom att avhjälpa orättvisor och motsätta sig förtryckaren.

Om en kollektiv protest gjordes mot de förtryckare som begår en felaktig handling eller ett brott och om flera tusen telegram sändes till dem från alla islamiska länder med uppmaningen att de ska upphöra med sina fel så skulle de definitivt avstå. Om varje gång ett steg tagits eller ett tal hållits mot Islams intressen och människornas välbefinnande skulle fördömas i hela landet, i varenda stad och by, då skulle de vara tvungna att dra sig tillbaka. Skulle de kunna agera på annat sätt? Aldrig! Jag känner dem, jag vet vad för slags människor de är. De är väldigt fega och skulle göra reträtt mycket snabbt. Men om de ser att vi är mer fega än vad de är så kommer de att ge sig själva utrymme att göra vad de vill.När

Martyrernas Mästare(A) talar om "att kalla människor till Islam och samtidigt avhjälpa förtryck och opponera sig mot förtryckare", det är alltså med hänsyn till dessa stora mål som att uppmana det goda och förbjuda det onda har gjorts till en plikt. Om någon fattig ägare av en livsmedelsaffär gör något fel har han inte skadat Islam utan endast sig själv. Vid utförandet av vår plikt att uppmana det goda och förbjuda det onda måste vi vara särskilt uppmärksamma på dem som skadar Islam och de som med olika svepskäl plundrar människors möjligheter till uppehälle.

Låt mig nu fråga er; riktade sig de ämnen Martyrernas Mästare, Imam Hossein(A) framförde i sin predikan enbart till hans kompanjoner som hade samlats runt honom för att lyssna till hans ord? Är inte frasen "O människor, ta hänsyn" riktad till oss också? Är vi inte inkluderade i "människor"? Borde vi inte lyssna till denna uppmaning från martyrernas Mästare, Imam Hossein(A)?

Som jag sade i början av denna diskussion så var inte de ämnena som finns i martyrernas Mästares(A) predikan avsedda för en enskild grupp eller klass. Den riktade sig mer i form av ett rundbrev till alla befälhavare, ministrar, härskare och fuqaha, alltså kort sagt hela världen, och då särskilt till de som är livliga och medvetna. De rundbrev han utfärdade hör ihop med Koranen i den meningen att de kräver vår lydnad tills Uppståndelsens dag. Den vers som avses i detta anförande talar enbart om de judiska lärda och rabbiner, men dess innebörd är universell. De judiska lärda och rabbinerna fördömdes av Gud eftersom rädsla eller åtrå fick dem att vara tysta inför förtryckarnas missgärningar när de, om de hade talat ut eller protesterat, hade kunnat förhindrat att förtryck uppstod. Om även Islams 'ulama misslyckas med att motsätta sig förtryckarna och istället tiger kommer även de att fördömas.

Våra olyckliga människor lever i fattigdom och svält medan de skatter som den styrande klassen tvingar ur dem slösas bort. De köper fantomstridsflyg så att piloter från Israel och dess representanter kan komma och träna med dem i vårt land201. Så omfattande är Israels påverkan över vårt land, och eftersom Israel är i krig med muslimerna så är även de som stödjer dem det. Så stort är det stöd regimen ger Israel, att israeliska soldater kommer till vårt land för att utbildas! Vårt land har blivit en bas för dem! Vårt lands marknad är också i deras händer. Om det fortsätter på detta sätt, och muslimerna fortsätter att vara likgiltiga, kommer muslimerna att förlora all talan i landets kommersiella liv.För att återgå till martyrernas Mästare, Imam Hosseins(A) predikan: "Ni har inte använt era positioner på ett passande sätt. Det är inte enbart att ni inte gör något själva, utan ni misslyckas även med att stödja den person som vill utföra sin plikt. Er enda källa för oro och tillfredsställelse är att ni har förtryckarens stöd och respekt, att han behandlar er som "den nobla Shaykhen"! Vad nationen genomgår i händerna på regeringen intresserar er inte. Den katastrof som drabbat er är större än den som drabbat andra eftersom

Imamen(A) fortsatte: "Men er position har tillskansats av er, inte av någon annan anledning än att ni har övergivit sanningens medelpunkt och ni är oeniga om naturen av Sunnah, trots att det finns tydliga bevis. Men om ni skulle visa styrka när ni konfronteras med svårigheter och lidande för Guds skull, då kommer förvaltningen av era affärer, med Guds vilja, att återställas till er och kommando samt auktoritet kommer att vara ert".

Om ni skulle agera på rätt sätt och utföra era plikter så skulle ni se att genomförandet av frågor skulle vara bundet till er. Om den islamiska regeringsformen skulle uppkomma så skulle ingen av de nuvarande regeringarna som finns i världen kunna stå emot det; de skulle alla kapitulera. Men tyvärr har vi inte lyckats etablera en sådan regering. Även i Islams tidiga dagar försökte motståndarna att hindra dess etablering och försökte förhindra det från att anförtros till en person som valts av Gud och Hans Sändebud(S), just för att förhindra det som hänt."Ni tillät förtryckarna att ta ifrån er uppgifterna som anförtrotts er". När ni inte lyckades med att utföra era uppdrag och övergav regeringsuppdraget, blev det möjligt för förtryckarna att ta över era positioner som lagligen var ert. "Ni tillät Guds affärer hamna i deras händer, så därför genomför dem det på grundval av sina antaganden och godtyckliga önskemål. Vad som gjorde det möjligt för dem att vinna denna kontroll var er panikdrabbade flykt från att dödas och ert engagemang för livet i denna världen. Ni har levererat de maktlösa in i deras händer till den graden att vissa människor nu är underkuvade dem som slavar och andra har berövats deras levebröd". Allt detta gäller faktiskt tidsåldern som vi lever i och det gäller faktiskt nuvarande tid mer än Imamens(AJ) tid. "De styrande är helt fängslade av att njuta av deras kungarike och dra skam och vanära över sig själva med sin fräckhet eftersom de följer ondskefulla rådgivare och de visar oförskämdhet mot Gud. En av deras utsedda talesmän stiger upp på

”Jorden är försvarslös mot dem". Förtryckarna kan fritt utnyttja jorden utan några hinder, det finns ingen som står i deras väg. ”De roffar åt sig av det de vill [på jorden]. Människorna är deras slavar och står maktlösa i att försvara sig. En härskare är en envis tyrann medan en annan förtrycker sina underordnade hänsynslöst, och ännu en annan vägrar i sitt envälde att erkänna Gud som början och slutet av alla ting. Är det inte märkligt - hur kan någon inte tycka att detta är konstigt - att världen är i de listiga tyrannernas, förtryckande skatteinsamlarnas och guvernörernas klor, som inte har någon medkänsla för de troende under deras styre?

Det är Gud som kommer att bedöma om det som är en tvist mellan oss och leverera ett avgörande utslag om allt som sker bland oss.

"O Gud! Du vet att allt vi gjorde inte förmåddes av rivalitet för politisk makt och inte heller av längtan efter lösheten i den här världen. Snarare var det i syfte att påvisa Din religions tecken, att reformera ditt lands affärer, att försvara de förtryckta bland dina tjänare och att agera i enlighet med de plikter, normer och förordningar som Du har fastställt.

"Så, O religionens rättslärda! Hjälp oss att nå våra mål och få tillbaka våra rättigheter. Förtryckarna kommer att vara starka i deras strävan mot er och de kommer att försöka att släcka ljuset som tänts av er Älskade [Profet]. Men Gud räcker för oss, vi förlitar oss på Honom, och till Honom är vår resa”.

När Imamen(A) sade att genomförandet av affärer hör till 'ulama menade han inte att begränsa denna funktion till en period på tio eller tjugo år, eller helt enkelt till bara staden och folket i Medina. Det framgår av hela talet att hans mening var mer allmänt, att han hade i åtanke ett stort samfund som skulle åta sig att upprätta rättvisa.Om

Traditionen med detta ädla tal är alltså en del av de bevis som stöder vår tes, juristens statsstyre. Om dess kedja av överföring inte var svag så skulle vi kunna nämna det som ett direkt bevis. Även som det är kan vi säga att innehållet i den här traditionen är sannfärdigt då det vittnar om att det har yttrats av en av ma'soomin202.Vi har nu avslutat vår diskussion om juristens statsstyre och vi har inget ytterligare att säga i frågan. Det finns ingen anledning att gå in på detaljer såsom hur

Som jag sade tidigare är juristens statsstyre inte något nytt som jag har uppfunnit då det har funnits sedan första början, och detta har ständigts nämnts.

Det återberättas att den sena Kashif al-Ghita206 också förklarade mycket av vad jag har sagt. Bland andra moderna rättslärda så var Naraqi också av den åsikten att fuqaha är berättigade att utöva alla världsliga funktioner som Profeten(S). Na'ini trodde också att doktrinen om juristens statsstyre kan härledas ur maqbūla av 'Umar ibn Hanzalah.207

Hur som helst är detta ämne inte på något sätt nytt. Jag har helt enkelt undersökt det närmare med hänvisning till de olika grenarna av regeringen, för att ge frågan större klarhet hos mina lyssnare. I enlighet med Gud den Allsmäktiges befallningar och uttryck i sin bok och genom Hans mest noble budbärare(S) har jag också angett vissa frågor som är av betydelse för den aktuella tidsåldern.

Vi har betonat de viktigaste principerna i ämnet. Nu är det upp till de nuvarande och kommande generationerna att diskutera det vidare, reflektera över det, hitta ett sätt att implementera det i verkligheten, och avhålla sig från all form av apati, svaghet och förtvivlan. Om Gud vill så kommer de genom ömsesidigt samråd och utbyte av åsikter att utveckla en metod för upprättandet av en islamisk regering med alla dess olika grenar och avdelningar. De kommer att anförtro frågor som rör regeringen till personer som är ärliga, intelligenta, religiösa och kompetenta, och samtidigt ta bort förrädare från att kontrollera regeringen, hembygden och muslimernas tillgångar. Låt de vara förvissade om att Gud den Allsmäktige är med dem.