Kapitel 2 - Nödvändigheten av ett islamiskt statsstyre PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Imam Khomeini(RA)   
En samling lagar är i sig inte tillräckligt för att ett samhälle skall reformeras. För att en lag skall reformeras och vara till människans fördel, måste det finnas ett verkställande organ och en utövare. Av denna anledning, har Gud den Allsmäktige som tillägg för de lagar han uppenbarat (dvs. förordningarna av shariah), också presenterat en specifik form av regering tillsammans med en verkställande och administrerande institution.

Profeten Mohammad(S)styrde den verkställande och administrerande institutionen i det islamiska samhället. Vid sidan av att framföra uppenbarelsen och förklara och tolka trons artiklar samt Islams föreskrifter och institutioner, åtog han sig implementeringen av lag och etableringen av Islams föreskrifter, och därmed skapades den islamiska staten. Han nöjde sig inte med att förkunna lagarna, snarare implementerade han dem samtidigt, där händer kapades av och stening samt piskrapp delades ut. Efter Profeten(S), så hade hans efterträdare samma plikt och funktion. När Profeten(S) utsåg en efterträdare, var det endast för att han skulle förklara trons artiklar och lagar; men det var också för implementering av lagarna och verkställandet av Guds föreskrifter. Detta var denna förrättning - verkställandet av lag och etableringen av islamiska institutioner - som gjorde utnämningen av en efterträdare till en så viktig fråga att Profeten(S) hade misslyckats med att fullborda sitt uppdrag om han hade försummat det. Efter Profeten(S), var muslimerna fortfarande i behov av att verkställa lagar och etablera Islams institutioner i samhället, så att de skulle uppnå lycka i den här världen och världen därefter.

Av sin natur, kräver lagar och sociala institutioner någon verkställare över dem. Fallet har alltid och överallt varit så att endast lagstiftning har lite förmån: lagstiftning av sig självt kan inte försäkra människans välmående. Efter etableringen av en lagstiftning, måste ett verkställande organ träda in. Ett organ som implementerar lagarna och domen som ges av domstolarna, och således låter människor dra nytta av lagarna och de rättvisa domarna som domstolarna sätter ut. Islam har därför etablerat ett verkställande organ på samma sätt som den har ordnat lagar. Den person som innehar den här verkställande makten är känd som wali-amr61.

Sunnah62 och Profetens(S) stig utgör ett bevis för etableringen av en regering.

Först etablerade han själv en regering, precis som historien vittnar om det. Han engagerade sig i att implementera lagarna, etablera Islams föreskrifter, och administreringen av samhället. Han skickade ut olika guvernörer till olika regioner; han satt själv och dömde samt utsåg domare; han skickade sändebud till främmande länder, till stamhövdingar och kungar; han slöt överenskommelser och pakter; och förde befäl i strider. Han fullföljde alla funktioner i en regering. För det andra utsåg han en som skulle styra efter honom, i enlighet med det Gudomliga befälet. Om Gud den Allsmäktige, genom Profeten(S), utsåg en man för att styra över det muslimska samhället efter Profeten(S), bara det i sig är en indikation på att regeringen kvarstår som en nödvändighet efter att Profeten lämnat den här världen. Återigen, eftersom Profeten Mohammad(S) förkunnade det Gudomliga befälet genom att utse en efterträdare, så uttryckte han underförstått nödvändigheten av att etablera en regering.

Det är uppenbart att nödvändigheten av lagstadgande, vilket nödvändiggjorde formationen av Profetens(S) regering, inte var begränsat eller inskränkt till hans tid, utan fortsätter efter att han har lämnat den här världen. Enligt en av Koranens nobla verser, är Islams förordningar inte begränsade vare sig av tid eller av plats. De är permanenta och måste stadgas ända till tidens slut63. De uppenbarades inte bara för Profetens(S) tid, bara för att överges sedan, där varken vedergällning eller brottsbalken stadgas längre, eller att skatterna som Islam föreskriver inte skall samlas in mer, eller att försvarandet av muslimer och deras land avskaffas. Påståendet om att Islams lagar kommit ur bruk eller är begränsade till en viss tid eller plats är tvärtemot de väsentliga trosartiklarna i Islam. Eftersom stadgandet av lagar då är nödvändigt även efter att Profeten(S) lämnat det här livet, och så kommer det att vara tills tidens slut, så är även bildandet av en regering och etablering av ett verkställande och administrerande organ också nödvändigt. Utan bildandet av en regering och etablering av sådana organ för att försäkra lagstadgande, och om inte individens alla aktiviteter sker inom ett rättvist systems ramar, kommer kaos och anarki att råda och social, intellektuell och moralisk korruption att öka. Det enda sättet att förhindra uppkomsten av anarki och oordning och för att skydda samhället från korruption så bör man forma en regering och således sköta landets alla affärer.

Både logik och gudomlig lag, demonstrerar då nödvändigheten i vår tid av vad som var nödvändigt under Profetens(S) livstid och tiden då de troendes Mästare, Imam Ali(A) levde – nämligen bildandet av en regering och etablering av verkställande och administrerande organ.

För att förtydliga det hela lite till, låt oss ställa följande fråga. Från tiden av den korta fördoldheten64 till den här tiden (en period av mer än tolv århundraden som kan fortsätta till hundra millennier om det inte är tillfälle för den fördolda Imamen att manifestera sig själv), är det lämpligt att Islams lagar sätts åt sidan och förblir icke verkställda, så att varje människa gör som denne vill och anarki får råda? Var de lagar som Islams Profet(S) slet så hårt för i 23 år för att utbreda, sprida och verkställa endast giltigt för en viss tidsperiod? Är allt som angår Islam tänkt att överges efter den korta fördoldheten? Varje person som tror så, eller uttalar en sådan tro, är i en värre sits än den som tror och förkunnar att Islam har ersatts eller avskaffats för en annan förment uppenbarelse65. Ingen kan säga att det inte är nödvändigt längre att försvara det Islamiska hemlandets territoriella integritet och frontlinjer; att skatter som jizyah, kharaj, khums och zakat66 inte bör samlas in längre; att Islams brottsbalk, med föreskrifterna om betalning av blodspengar och kravet om vedergällning bör avskaffas. Varje person som påstår att bildandet av en islamisk regering inte är nödvändigt förnekar underförstått nödvändigheten av implementerandet av islamisk lag, den lagens universalitet och stora omfattning, och trons eviga giltighet.

Efter att Profeten Mohammad(S)dog, var det ingen av muslimerna som ifrågasatte nödvändigheten av en regering. Ingen sade: ”Vi behöver inte en regering längre.” Ingen nämnde något sådant. Det fanns en enhällig överenskommelse angående nödvändigheten av en regering. Oenigheten gällde endast vem som skulle åta sig ansvaret för regeringen som dess ledare. En regering formades således efter Profeten(S), både under kalifernas tid och under de troendes Mästares(A) tid. En form av regering formades med administrativa och verkställande organ.

Den islamiska lagens natur och karaktär och den gudomliga föreskriften för Shariah furnerar ytterligare bevis för nödvändigheten av att etablera en regering. De indikerar att lagarna skapades för ändamålet att skapa en stat och administrera det politiska, ekonomiska och kulturella sfären i samhället.

Först och främst omfattar Shariah lagarna en skiftande kropp av lagar och föreskrifter, vilket räcker för ett fullständigt socialt system. I detta system av lagar, har alla människans behov tillmötesgåtts: hans uppförande med hans grannar, medmänniskor och klan, såväl som barn och släktingar; det privata och äktenskapliga livets frågor; regler för krig, fred och förbindelser med andra länder; brottsbalkar och kommersiella lagar; samt föreskrifter för handel, industri och jordbruk. Islamisk lag innehåller föreskrifter för äktenskapets föreberedelser och även i vilken form den skall äktas, och andra frågor relaterade till utvecklingen av embryo i livmodern, och vilken mat som föräldrarna bör äta under tiden för befruktning. Den stipulerar också plikterna som föreligger dem när spädbarnet ammas, och specificerar hur barnet bör fostras, och hur maken och makan bör hänföra sig för varandra och till barnet. Islam förser lagar och instruktioner för alla dessa frågor, och målet med detta är att producera integrerade och dygdiga mänskliga varelser som går som förkroppsligandet av lagen. För att måla upp det på ett annat sätt: lagens frivilliga och instinktiva verkställare. Det är då tydligt hur mycket Islam hänger sig åt regering och den politiska och ekonomiska relationen i samhället, med mål för att skapa villkor som befrämjar produceringen av moraliskt korrekta och dygdiga mänskliga varelser.

Den ärofulla Koranen och Sunnah innehåller alla lagar och föreskrifter som människan behöver för att uppnå lycka och perfektionen av sitt tillstånd. Boken al-Kafi67 har ett kapitel med namnet: ”Alla människans behov återfinns i Boken och Sunnah”68, med boken syftar man på Koranen, vilket i dess egna ord är ”med klargörande av allt”69. Enligt vissa traditioner, beedigar Imamen70 också att Boken och Sunnah innehåller utan tvekan allt som människan behöver.För det andra, om vi tittar noggrannare på karaktären och naturen hos lagens föreskrifter, inser vi att deras verkställande och utförande är beroende av bildandet av en regering. Det är omöjligt att fullborda plikten att verkställa Guds befallningar utan att det finns någon etablerad och ordentligt omfattande administrativ och verkställande organ. Låt oss nu nämna vissa typer av föreskrifter för att illustrera denna punkt; de andra kan ni granska själva.

Skatterna som Islam tar ut och den formen av budget som den har etablerat är inte endast för att förse de fattiga och utblottade bland Profetens(S) avkomlingar något levebröd. De har också som syfte att göra möjligt, att etablera en mäktig regering och att försäkra dess essentiella utgifter.

Till exempel, khums är en stor källa för inkomst som tillfaller statskassan och representerar ett föremål i budgeten. Enligt vår shiitiska rättsskola, är det meningen att khums skall delas på ett rättvist sätt på all jordbruk och kommersiella vinster och de naturliga resurserna oavsett om de är ovan eller under marken – kort och gott, på alla former av rikedomar och inkomster. Den gäller likvärdigt för grönsakshandlaren med hans stånd utanför den här moskén och till skeppsarbetaren och gruvarbetaren. De måste alla betala en femtedel av deras överskottsinkomst, efter att sedvanliga utgifter har dragits av, till den islamiska ledaren, så att det hamnar i statskassan. Det är uppenbart att en sådan stor inkomst tjänar syftet att administrera den islamiska staten och tillmötesgå dess finansiella behov. Om vi skulle räkna ut en femtedel av överskottet i alla muslimska länder (eller hela världen, om de skulle hamna under Islams fana), skulle det bli fullt tydligt att påläggningen av en sådan skatt är inte endast för att uppehålla Seyyeds71 eller de religiöst lärda, utan tvärtom, något mycket viktigare – nämligen att tillmötesgå de finansiella behoven i regeringens stora organ och institutioner. Om en islamisk regering uppnås, måste den administrera på grunden för skatter som Islam har etablerat – khums, zakat (detta skall naturligtvis inte representera en avsevärd summa)72 jizyah och kharaj.

Hur kunde dessa ättlingar till Profeten(S) någonsin behöva en budget i sådan storlek?

Khums från basarer i Bagdad skulle räcka för ättlingar till Profeten(S) behov och uppehållandet av den religiösa utlärnings institution, såväl som de fattiga i den islamiska världen, vid sidan av khums från basarer i Tehran, Istanbul, Kairo och andra städer. Föreskrifterna för en sådan stor budget måste tydligen vara för det ändamålet att forma en regering och administrera det islamiska landet. Det etablerades med målet att förse folkets behov, för allmän service med hänsyn till hälsa, utbildning, försvar och ekonomisk utveckling. Ytterligare i enlighet med proceduren som formats av Islam för insamlingen, förvarandet och förbrukningen av den här inkomsten, har alla former av tillskansning och förskingring av den allmänna rikedomen förbjudits. Regeringens ledare och alla de som anförtrotts med ett ansvar för att genomföra allmänna affärer (m.a.o. medlemmar i regeringen) har inga privilegier över de vanliga medborgarna i att dra nytta från den allmänna inkomsten och rikedomen; alla har en likvärdig del av det.

Ska vi nu kasta den här stora skatten i havet eller begrava det tills Imamen(A) återvänder, eller skall vi bara spendera det på upphöjda ättlingar till Profeten(S) tills den dagen då dem har ätit upp deras del? Låt oss anta att vi ger alla dessa pengar till 500 000 ättlingar till Profeten(S), De skulle inte veta vad de skulle göra med alla dessa pengar. Vi vet alla att ättlingar till Profeten(S) och de fattiga har ett anspråk på de allmänna inkomsterna endast till den grad som behövs för deras uppehälle. Den islamiska statens budget har konstruerats på ett sätt att varje källa för inkomst avsätts för en specifik typ av utgifter. Zakat, volontär bidrag och välgörande donationer, och khums har alla sina speciella platser och spenderas separat. Det finns en hadith angående detta att i slutet av året, ättlingar till Profeten(S) måste återlämna varje överskott från vad de har fått till den islamiska ledaren, precis på samma sätt som ledaren måste ge de stöd ifall de är i behov av det.

Jizyah, som belagts ahl al-dhimmah73 och kharaj, som ålagts jordbrukbar land, representerar två ytterligare källor för ansenlig inkomst. Etableringen av dessa skatter bevisar också att existensen av en ledare och en regering är nödvändig. Det är ledarens eller guvernörens plikt att bedöma summan av skatten som skall påläggas ahl al-dhimmah i enlighet med deras inkomster och finansiella kapacitet och fixa en lämplig skatt på deras odlingsbara land och livsmått. Han måste också samla in kharaj på de breda land som är ”Guds egendom” och i den islamiska statens innehav. Detta kan inte fullbordas i frånvaron av ordning. Det är ansvaret som föreligger de styrande i den islamiska staten. Detta uppdrag kräver existensen av ordningsamma institutioner, regler och föreskrifter, och administrativa procedurer och policyn. Detta kan inte fullföljas i frånvaron av ordning. Det ansvaret ligger hos de styrande i den islamiska staten, att först samla in skatterna på ett lämpligt sätt och i enlighet med allmänhetens bästa; att sedan samla in dem och slutligen att spendera dem på ett sätt som främjar muslimernas välstånd.

Således ser du att de skatter som Islam föreskriver också pekar på nödvändigheten av att etablera en regering, för de kan inte fullbordas utan etableringen av lämpliga islamiska institutioner.

De föreskrifter som angår bibehållandet av det islamiska systemet och försvaret av den territoriella integriteten och det islamiska Ummahs74 självständighet kräver också att man bildar en regering. Ett exempel är följande befallning: ”Och vidtag alla rustningar ni förmår och håll stridshästarna i beredskap…” [den heliga Koranen 8:60], vilket inbjuder till förberedning av en sådan beväpnad defensiv styrka som möjligt och beordrar muslimerna att alltid vara på beredskap och redo, även under fredstider.

Om muslimerna hade handlat i enlighet med denna befallning, och efter att ha format en regering, gjort de nödvändiga omfattande föreberedelserna för att vara i ett tillstånd fullständigt redo för krig, skulle en handfull sionister aldrig våga ockupera våra landsområden och bränna samt förgöra Masjid al-Aqsa75 utan att folket skulle kunna ge omedelbar respons. Allt detta är ett resultat av att muslimerna misslyckats med att fullfölja deras plikt av att verkställa Guds lagar och sätta upp en rättfärdig och respektabel regering. Om de muslimska ländernas härskare verkligen representerade de troende och statuerade Guds föreskrifter, skulle de sätta sina meningslösa skillnader åt sidan, och överge sina subversiva och splittrande handlingar, och förena sig som fingrarna på handen. Då skulle inte en handfull av ynkliga sionister (Amerikas, Storbritanniens och de utländska makternas agenter) kunna uppnå det de har uppnått, oavsett hur mycket stöd de hade fått från Amerika och Storbritannien. Allt detta hände på grund av inkompetensen hos dem som styr över muslimerna.Versen:

”Och vidtag alla rustningar ni förmår” befaller er att vara starka och väl förberedda som möjligt, så att era fiender inte får möjligheten att förtrycka er och överträda era rättigheter. Anledningen till att vi lider av förtryck och söker utlänningarnas nåd är för att vi har brister i enighet, styrka och förberedelse.

Det finns flertalet villkor av lagen som inte kan implementeras utan etableringen av en regerings apparat. Till exempel, blodspengar, som måste avkrävas och delas ut till dem som förtjänar det, eller den kroppsliga bestraffningen som lagen belägger, vilket måste utföras under den islamiska ledarens tillsyn. Alla dessa lagar refererar tillbaka till regerings institutioner för det är endast regeringsmakten ensamt som kan fullfölja dessa funktioner.

Efter Profetens(S) död, tillät inte de envisa fienderna till tron, Umayyaderna76 (Må Guds förbannelse vara över dem) att den islamiska staten skulle uppnå stabilitet med Imam Ali(A) styre. De tillät inte en regering formas som behagade Gud, Exalterad och Allsmäktig, och Hans mest nobla Budbärare(S). De omvandlade hela grunden för regering och deras policy var många tvärtemot Islam. Den formen av regering som Umayyaderna och Abbasiderna77 styrde samt dess politiska och administrativa policy som de drev var anti-islamiska. Regeringen var fullständigt förvrängd i och med att den omvandlades till monarki. Precis som Irans kungar, Roms kejsare och faraonerna i Egypten. Mestadels har denna icke islamiska form av regering än idag bestått som vi kan se.Både lag och förnuft kräver att vi inte tillåter regeringar återfå denna icke islamiska och anti islamiska karaktär. Bevisen är tydliga. Först så leder existensen av en icke islamisk politisk ordning, nödvändigtvis till att man inte implementerar den islamiska politiska ordern. Då är alla icke islamiska system i själva verket kufr78 system eftersom härskaren i varje fall är en taghut79 och det är vår plikt att ta bort alla spår av kufr och förgöra dem från det muslimska samhället. Det är också vår plikt att skapa en gynnsam social miljö för utbildning av troende och fromma individer.

En miljö som är totalt tvärtemot vad som produceras av en taghuts illegitima makt och styrande. Den sociala miljön som skapats av en taghut och shirk80 bringar ständigt korruption så som ni nu kan observera i Iran. Samma korruption som har fått namnet ”korruption på jorden81.” Denna korruption måste sköljas iväg, och dess anstiftare måste bestraffas för sina handlingar. Det är samma korruption som Farao gav upphov till i Egypten med sin policy, så att Koranen säger om honom: ”Ja, han hörde till dem som stör ordningen på jorden och vållar sedernas fördärv” [den heliga Koranen 28:4]. En troende, from och rättvis individ kan möjligen inte existera i en social-politisk miljö av denna natur, och bibehålla sin tro och rättfärdiga förvaltning. Han har två val: antingen att begå de handlingar som räknas som kufr och motsäga rättfärdighet. Eller för att inte begå sådana handlingar och inte underkasta sig till ordern och befallningarna från en taghut, så måste den rättvisa individen opponera sig mot honom och kämpa mot honom för att förgöra korruptionens miljö. Vi har i verkligheten inget val än att förgöra de regeringssystem som är korrupta i sig själva och även medför andras korruption, och att störta alla förrädiska, korrupta, förtryckande och kriminella regimer.

Detta är en plikt som alla muslimer måste förverkliga, i alla muslimska länder, för att uppnå den Islams triumferande politiska revolution.

Vi ser att imperialisterna tillsammans med de tyranniska och självsökande härskarna har delat det islamiska hemlandet. De har separerat de olika segmenten i det islamiska ummah från varandra, och konstgjort skapat separata nationer. En gång i tiden existerade den stora Ottomanska staten och även den delade imperialisterna. Ryssland, Storbritannien, Österrike och andra imperialistiska makter enade och genom krig mot ottomanerna kom var och en av dem att ockupera eller absorbera in i dess sfär av inflytande på en del av den ottomanska världen. Det är sant att de flesta av de ottomanska ledarna var inkompetenta, att vissa av dem var korrupta och att de följde det monarkistiska systemet. Trots detta utgjorde det Ottomanska rikets existens ett hot mot imperialisterna.

Det fanns alltid en möjlighet att rättfärdiga individer kanske reste sig bland folket och med deras stöd, tog kontroll över staten, och således satte ett slut för imperialismen genom att mobilisera de enade resurserna i nationen. Därför delade imperialisterna efter ett flertal krig, det Ottomanska staten efter första världskriget och skapade territorier av 10-15 futtiga stater82. Varje en av dessa anförtroddes till en av sina tjänare eller en grupp av sina tjänare, även om vissa länder senare kunde undkomma handgreppet från imperialisternas agenter.För att försäkra sig om det islamiska ummahs enighet, och för att befria det islamiska hemlandet från ockupation och genomslag av imperialisterna och deras marionett regeringar, är det nödvändigt att vi etablerar en regering. För att uppnå enighet och frihet bland muslimerna, måste vi störta de förtryckande regeringarna som installerats av imperialisterna och bringa fram en islamisk regering av rättvisa och som kommer att vara för folkets tjänst. Bildandet av en sådan regering måste tjäna för att bibehålla den disciplinerade enigheten bland muslimerna; precis som Fatimah Zahra(A)

83 sade i sitt tal: ”Imamat existerar för att bibehålla ordning bland muslimerna och ersätta deras oenighet med enighet.”

Trots att de har påtvingat oss sina agenter med makt över folket, har imperialisterna även påtvingat oss en orättvis ekonomisk ordning, och därmed har de delat vårt folk i två grupper: förtryckare och förtryckta. Hundratals miljoner muslimer är hungriga och berövade alla former av sjukvård och utbildning. Medan minoriteter inkluderande rika och mäktiga lever ett liv i flathet, tygellöshet och korruption. De hungriga och berövade har konstant kämpat för att frigöra sig själva från förtrycket som härrör från plundrande överherrar, och deras kamp fortsätter än idag. Men deras väg blockeras av de styrande minoriteterna och de förtryckande regeringsstrukturer som de styr. Det är vår plikt att rädda de förtryckta och berövade. Det är vår plikt att vara till hjälp för de förtryckta, och att vara fiende till förtryckarna. Detta är inget annat än den plikten som de troendes Mästare(A) anförtrodde till sina två stora ättlingar84 i sitt berömda testamente: ”Var fiende till förtryckarna och till hjälp för de förtryckta.”85

De rättslärda i Islam har en plikt att kämpa mot alla ansträngningar av förtryckarna att försöka etablera ett monopol över källor för välstånd eller försöka använda dem olagligt. De får inte tillåta massorna fortsätta vara hungriga och berövade medan plundrande förtryckare tillskansar sig välståndets källor och lever i överflöd. De troendes Mästare, Imam Ali(A) säger: ”Jag har accepterat regeringsuppdraget eftersom Gud, Exalterad och Allsmäktig, har avkrävt från Islams rättslärda ett löfte att inte sitta tysta och sysslolösa i mötet med frosseri och plundring från förtryckarna å ena sidan, och hungern och berövelsen hos de förtryckta å andra sidan.” Här är den fulla texten för passagen som vi refererar till:

”Jag svär vid Honom, som orsakar frön att öppna sig och skapar själarna för alla levande ting, att vore det inte för närvaron av dem som har kommit för att avge sin trohet för mig, vore det inte för att styrandets obligation nu påtvingats mig genom hjälp och stöd som finns tillgängligt, och vore det inte för löftet som Gud har tagit från de rättslärda i Islam att inte förbli tysta gentemot frosseri och plundring som förtryckarna genomför, och den hemska hungern och berövelsen hos de förtryckta – vore det inte för alla dessa, skulle jag överge regeringens tyglar och inte på något sätt söka det. Ni skulle se att den här världen tillhörande er, med alla dess positioner och rang, är mindre i mina ögon än det fuktighet som kommer från getens nysning”.86

Hur kan vi förbli tysta och sysslolösa idag när vi ser att ett band av förrädare och tillskansare, de utländska makternas agenter, har tillägnat sig välståndet och frukterna av arbete från hundratals muslimer – tack vare stödet från deras mästare och genom bajonettens makt – samtidigt som de inte skänker muslimerna åtminstone rättigheten till välstånd? Det är de islamiska juristernas och alla muslimers plikt att sätta ett slut på detta förtryckande system och, för de hundratals människors välmående, störta dessa förtryckande regeringar och bilda en islamisk regering.

Förnuft, Islams lagar och handlingar från Profeten(S) och Imam Ali(A), innebörden av olika Koraniska verser och Profetiska traditioner – alla dessa indikerar nödvändigheten av att bilda en regering. Som ett exempel på traditioner från Imamerna(A) citerar jag nu följande tradition från Imam Ridha(A)87: Abd al-Wahid ibn Mohammad ibn Abdus an-Neyshaburi al-Attar sade: ”Jag fick höra från Abu al-Hassan Ali ibn Mohammad ibn Qutayba an-Neyshaburi att han fick höra från Abu Mohammad al-Fadl ibn Shadhan an-Neyshaburi denna tradition. Om någon frågar ”Varför har Gud, den Allvise, utsett personer med auktoritet och befallt oss att lyda dem? Då är svaret ”För många orsaker. En av orsakerna är att människor har befallts att observera vissa begränsningar och att inte överträda dem för att undvika korruption som resultat. Detta kan inte uppnås eller etableras utan att det där finns en utsedd förmyndare över dem som försäkrar dem att de förblir inom begränsningarna av det lagliga och förhindra dem från att kasta sig själva i överträdelsens fara. Vore det inte för en sådan förmyndare, skulle ingen överge sitt eget tillfredsställande och nytta på grund av den korruption som skulle medföra för andra. En annan orsak är att vi inte finner någon grupp eller nation av människor som har existerat utan en härskare eller ledare, eftersom detta krävs av både religionen och världsliga intressen. Det skulle inte vara överensstämmande med gudomlig visdom att utlämna mänskligheten till dess egen anordning, för Han, den Allvise, vet att människan behöver en ledare för att överleva. Det är genom ledarskap som han förser att människan förklarar krig mot sina fiender, delar bland sig krigsbyten, och bibehåller deras kommunala solidaritet samtidigt som de förhindrar förtryckandet av nedtryckta från förtryckarna.

En ytterligare orsak är att om Gud inte utsåg över människorna en angelägen, trovärdig, försvarande och pålitlig ledare, skulle samfundet förfalla, religionen avlägsnas, och de normer och föreskrifter som uppenbarats möta förändring. Innovatörer skulle öka och förnekare skulle undergräva religionen och framkalla tvivel hos muslimerna. För vi ser att människor är behövande och bristfälliga, och de dömer genom deras skiftande åsikt och benägenhet och deras mångfaldiga tillstånd. Skulle då en förmyndare inte utses för att bibehålla vad som har uppenbarats genom Profeten(S) skulle korruption vara ett faktum i fallet som vi beskrivit. Uppenbarade lagar, normer, föreskrifter och tron skulle alla förändras, och däri skulle mänsklighetens korruption ligga.”88

Vi har utelämnat den första delen av hadithen, vilket angår profetskap, ett ämne som inte är relevant för vår nuvarande diskussion. Vad som nu intresserar oss är den andra hälften, som jag nu skall omskriva för er.

Om någon skulle fråga er ”Varför har Gud, den Allvise, utsett människor med auktoritet och befallt oss att lyda dem?” skulle ni svara honom att ”Han har gjort så på grund av flera orsaker. En är att människan har fått en väldefinierad stig och befallts att inte gå utanför den, eller överträda de etablerade begränsningarna och normerna, för om han skulle gå utanför dem skulle de falla som offer för korruption. Ingen människa skulle kunna hålla sig till den föreskrivna stigen och statuera Guds lag såvida inte en trovärdig och försvarande individ (eller makt) utsågs över dem med ansvar för denna fråga. Detta för att förhindra dem från att gå utanför den här lagliga sfären och överträda andras rättigheter. Om inte någon sådan avhållande individ eller makt utsågs skulle ingen frivilligt överge någon lust eller något intressen som skulle skada eller korrumpera andra; alla skulle engagera sig i förtryckande och skadliga handlingar mot andra bara för att behaga sig själva och sina lustar.

En annan anledning och orsak är att vi inte ser en enda grupp, nation eller religiös samfund som har kunnat existera utan en individ som anförtrotts med uppehållandet av dess lagar och institutioner. Det handlar kort och gott om en ordförande eller ledare, för en sådan person är väsentlig för att fullborda de religiösa eller världsliga affärerna. Det är inte tillåtet enligt den gudomliga visdomen att Gud skulle lämna människan, Hans skapelse, utan någon ledare eller guide, för Han vet att de är beroende av en sådan persons existens, för deras egen överlevnad och förevigande. Det är under hans ledarskap som de kan strida mot fienderna, dela den allmänna inkomsten bland sig själva, genomföra fredags eller andra samlingsböner och förkorta överträdarnas armar som försöker räcka sig mot de förtrycktas rättigheter.

En annan anledning och orsak är att om Gud inte skulle utse en Imam över människorna för att upprätthålla lag och ordning, som skulle tjäna människorna troligt som den vaksamma förmyndaren, skulle religionen falla som offer för åldrande och multna. Dess riter och institutioner skulle förgås, alltså skulle sederna och föreskrifterna hos Islam omvandlas eller deformeras. Kätterska innovatörer skulle lägga till saker i religionen och ateister och otrogna skulle ta bort saker ur den, och presentera det för muslimerna på ett oriktigt sätt. För vi ser att människan är offer för brister. De är inte perfekta och måste sträva efter perfektion. Dessutom är de inte eniga, och de har olika böjelser och motstridiga tillstånd. Så om Gud inte hade utsett över människorna en som skulle bibehålla ordning och lag och försvara uppenbarelsen som Profeten(S) kom med, på det sättet som vi har beskrivit, skulle människan ha fallit offer för korruption. Detta ty institutionerna, lagarna, sederna och Islams föreskrifter skulle omvandlas, och tro och dess innehåll skulle fullständigt förändras, vilket skulle resultera i hela mänsklighetens korruption.”

I slutsatsen som ni kan dra från Imamens(A) ord, finns det många bevis och orsaker som gör det nödvändigt att bilda en regering och etablera en auktoritet. Dessa bevis, orsaker och argument är inte temporära i deras validitet, eller begränsade till en viss tid, och därför är bildandet av en regering aktuellt. Till exempel kommer det alltid att hända att människan överträder de begränsningar som Islam lagt ner och överträder andras rättigheter för deras egen vinning och nytta. Det kan inte bedyras att så var fallet endast under de troendes Mästare, Imam Alis(A) tid, och att människor efter det blev änglar.

Skaparens visdom har beslutat att människan behöver leva i enlighet med rättvisa och handla inom gränserna som den gudomliga lagen har satt. Denna visdom är evig och oföränderlig och utgör en av Guds den Allmäktiges normer. Idag och för alltid är det nödvändig med existens av en som håller auktoritet; en ledare som handlar som en förmyndare och bibehåller institutionerna och lagarna i Islam. En ledare som förhindrar grymhet, förtryck och överträdelsen av andras rättigheter. Vem är en trovärdig och vaksam beskyddare av Guds skapelser? Vem vägleder människan till läror, doktriner, lagar och institutioner i Islam? Och vem förhindrar den icke-önskvärda förändringen som ateisterna och religionens fiender önskar introducera i Islams lagar och föreskrifter? Tjänade inte de troendes Mästare, Imam Ali(A) kalifat detta syfte? Samma faktorer av nödvändighet som ledde honom till att bli Imam existerar även idag.

Den enda skillnaden är dock att inte en ensam individ har utsetts för det här uppdraget89. Principen om regeringens nödvändighet har gjorts till en generell sådan, så att det alltid förblir så. Om föreskrifterna i Islam alltid ska förbli intakta och verkande, om de förtryckande ledarnas intrång över de svagas rättigheter ska förhindras, om styrande minoriteter inte ska tillåtas plundra och korrumpera folk för materiella intressen, om islamisk ordning ska bibehållas och alla individer ska eftersträva Islams sanna väg utan någon avvikelse, om innovationer och samtycke av anti-islamiska lagar av sham-parlament90 ska förhindras, om de utländska makternas inflytande i de islamiska länderna ska förgöras – då är en regering nödvändig. Inget av dessa mål kan uppnås utan en regering och statens organ. Det är självklart att det är en rättfärdig regering som behövs, alltså en som har en ledare som är en trovärdig och rättfärdig förmyndare. De som styr oss för närvarande är av ingen nytta alls eftersom de är tyranniska, korrupta och väldigt inkompetenta.

Förr i tiden handlade vi inte i samstämmighet och enhällighet för att bilda en lämplig regering och störta förrädiska och korrupta ledare. Vissa människor var apatiska och motvilliga att ens diskutera teorin om en islamisk regering, och vissa gick så långt att de prisade förtryckande ledare. Det är på grund av detta som befinner oss i detta tillstånd. Islams inflytande och suveränitet i samhället har fallit, Islams nation har fallit offer för splittring och svaghet, Islams lagar har förblivit i skymundan och även varit ämne för förändring modifiering, och imperialisterna har propagerat utländska lagar och främmande kultur bland muslimerna genom deras agenter för deras onda ändamål. Detta då de har orsakat att människor blivit förblindade av västvärlden. Det är på grund av vår brist på en ledare, en beskyddare och vår brist på ledarskaps institutioner som gjorde allt detta möjligt. Vi behöver rättfärdiga och lämpliga regerings organ; det i sig är uppenbart.
< Föregående   Nästa >